Spår från järnåldern
Åsnebyn omnämns i skrift första gången 1380 då Thorgriim Fughel bytte bort gården till Jon Martensson som ersättning för två hästar som Thorgriim stulit från Jon. De fornlämningar som finns här berättar dock att det fanns människor här redan under det första århundradet efter Kristi födelse, under den period som vi kallar järnålder.

Storskifte på 1700-talet
Åsnebyn står med i Gustav Vasas jordebok från 1540 och beskrivs där som ett helt skattehemman. Det innebär att gården brukades då av en eller flera självägande bönder. Vid 1700-talets början vet vi att byn bestod av tre brukningsenheter. När storskifte förrättades på inägomarken 1764 gjordes en karta som berättar mycket om byn vid denna tid. Byn låg samlad ungefär borta vid granngården, strax norr om Åsnebyns nuvarande placering.

Äng är åkers moder
Bebyggelsen låg centralt i inägomarken som bestod av åker och äng. Vid denna tid var åkermarken uppdelad i tre gärden och man tillämpade tre-säde, det vill säga två av gärdena odlades upp varje år och det tredje fick vila, ligga i träda. Inom varje gärde ägde bönderna i byn tegar. I byn fanns också tre ängsgärden som längre tillbaka i tiden slogs med lie. Ängen gav vinterfoder åt kreaturen.

Åsnebyns skogsmark, den samägda utmarken, ligger öster om inägomar-ken och långt in på 1800-talet var det där som boskapen betade. För att inte djuren skulle komma åt grödan gick de mellan ladugårdarna och betet i skogen via en inhägnad fägata. Denna fägata hade samma sträckning som dagens tillfartsväg hit till gården. Sättet att dela in marken i inägo- och utmark har tradition åtminstone 1000 år bakåt i tiden.

Effektivisering på 1800-talet
Vid 1700-talets slut började det hända saker som gav en ny markorganisation. Orsakerna till detta är många. Nya bättre redskap som plogar helt i järn underlättade jordbearbetningen. Dikningen effektiviserades och under 1800-talet gjorde konstgödseln entré. Stark befolkningsökning och bra spannmålspriser drev fram nyodlingsverksamhet och hemmansklyvning. Dalsland upplevde en högkonjunktur och odlingen inriktades nästan helt på havre för export.

Genom skiftesreformer som laga skifte från 1827 omorganiserades markerna så att den gamla indelningen försvann och varje gård istället kom att ha sin åker och sin betesmark samlad. Även skogen delades upp. Gårdarna flyttade många gånger ut från bykärnor till sina nya marker. Tresädet ersattes med moderna växtföljder och ängen tappade sin funktion när man började odla fodret på åkern. Landskapets utseende i Åsnebyn idag är ett resultat av allt detta. 

Ladda ned foldern Spannmålsodling i Bohuslän och Dalsland